dem senaste två månader har varit dem jobbigaste på väldigt länge.. problem man försökt strunta i så länge kom helt plötsligt fram och saker man inte hade en aning om kom samtidigt och slog undan benen.. men börjar komma upp mig igen. :-) ibland måste man liksom bara få rasa riktigt ordentligt innan man finner styrkan och orken att resa sig igen. men när man väl reser sig så är man starkare än någonsin. jag är så otroligt tacksam för mina fina vänner och familj som trots att jag tappade tron på mig själv, väntade tålmodigt och tappade aldrig tron på mig.♡♡ som idag när jag var hos min dr, när jag berättade vad jag varit med om sista tiden samt att jag börjat på ny medicin som får mig må päcka så säger han till mig att det finns inget som knäcker dig va? jag: inte mycket skulle jag tro. han: nej för helt ärligt jag vet ingen som varit med om så mycket som dig och ändå står stark och kämpar varje dag! du är e. riktigt kämpe! dem orden blev jag otroligt glad och stolt över att höra! o idag var första gången på väldigt länge jag faktiskt kunde ta in dem orden och låta mig själv verkligen vara nöjd med hur långt jag kommit trots alla hinder och skit på vägen! som sagt börjar få tillbaka livslusten igen, o känna någon mening med att ens gå upp varje morgon. den känslan är skön, även om jag har en bit kvar käänns det som om jag är på väg igen. på väg tillbaka till rätten om min egna kropp och liv. till alla som stöttat/stöttar mig jag är er evigt tacksamma för ni står ut med mig.♡♡ till dem som svek mig när jag behövde er som mest o trots allt jag gjort för er tack för ni fick mig att inse att jag förtjänar bättre än er som vänner! peace and love
Kommentera inlägget här: