Caroline Haraldsson.

2013-06-16
20:01:49

När livet tar en underbar vändning.

I fredags hände en av dem sakerna jag aldrig vågat trott på, aldrig någonsin, inte ens en dag innan trodde jag att jag skulle där med mitt betyg i handen och vara... ...fri!
Helt och hållet fri.

Att trots allt jag gått igenom, mobbning, skit från lärare, inget stöd från skolan, misshandel, otrohet, svek, svett och tårar.. Står jag ändå här 13 år senare och har FAKTISKT framtiden i mina händer, jag är fri att göra precis vad jag vill, inget eller ingen kan stoppa mig. ingen kan tvinga mig att gå tillbaka till det helvetet!

Jag har haft personer jag älskat över allting annat som lämnat mig under tiden och jag inser först idag att det var meningen, det var meningen att dem skulle lämna mig när jag behövde dem som allra mest, för jag fick stå själv. eller ja tekniskt sett har jag aldrig stått själv, jag har haft min fina familj och Fanny, Sara, Isabelle, Felicia och Gustav som trots allt jag gått igenom aldrig lämnat min sida. ALDRIG!

om jag tittar tillbaka på alla mina 13 skolår, så har dem 3 sista varit dem värsta i mitt liv. Visst jag har fått en bästa vän, jag har fått den bästa pojkvännen och fått en stor kunskap inom hund och förstår min egna hund bättre än någonsin, men jag skojar inte om det är det som är det enda jag kommer ta med mig, och ja självklart allt underbart folk från jordbruket. <3 Men resten vill jag bara glömma och få ogjort, all mobbning, allt skryt från alla, alla som tror dem är bättre än alla andra och ja fan gud vet vad.. Fy fan för människor asså.. Skrämmande...

Är så otroligt glad att jag kan släppa det helt och gå vidare och verkligen känna att nu kan det bara bli bättre! för sämre än det skitet går det inte att bli...

Förstå nu mig RÄTT, det är inte skolan i sig jag klagar på, till viss del men den största delen är hur fruktansvärt SKRÄMMANDE rent ut sagt människor kan bete sig.. och att vuxna bara blundar för det.. Jag förstår inte.. och kommer aldrig förstå..

Men jag är fri! Jag är lycklig, jag ska komma tillbaka. Glada, trevliga, goa Carro som alla undrat efter ska komma tillbaka, och jag ska ta tag i mig själv och mitt liv, ta tag i min hundträning och livet helt enkelt, nu när jag få tid över.. Skolan har tagit sån energi från mig att det har gjort mig galen.

Just nu känns allt mycket bättre, jag har världens bästa familj, pojkvän och hund.
Visst Dimma och Tiger fattas mig och det var hemskt att vara utan dem på min stora dag, men jag vet om att dem alltid är nära mitt hjärta. <3

Tack till alla som trott på mig och stöttat mig, och som gjorde min student till den bästa dagen i mitt liv! Jag älskar er med hela mitt hjärta! <3