22:10:01
1 vecka & 3 dagar
den 27 september tog jag in min fina vän för sista gången från hagen i stallet, rykta henne för sista gången i stall gången..
Hon tveckade när hon skulle gå i lastbilen men när hon såg att jag kunde gå in utan något hände, var det okej.
Sen började den långa färden, det var okej i början, jag intalade mig själv hela tiden att hon skulle med hem igen.. Men desto närmare vi kom Malmö desto mer steg paniken, rädslan.
Belinda tog ut henne från transporten först började hon äta gräs men sen började hon gå runder och bli stirrig, när jag tog henne var hon cool lugn igen. åt lite sen gick vi in i stallet, hon tveckade men jag sa att det var okej så följde hon tveksamt med mig in. Hon yrade runt i boxen så fort jag gick ut. Vi gick ut och pratade men sen när vi sa att vi skulle köra kom den rediga paniken, jag skulle åka hem utan henne.. jag skulle lämna henne här.. Att säga hejdå, var det värsta, Dimma tog mulen på kinden och försökte tårka tårarna men dem bara fortsatte, hon ville ut, när jag skulle gå trängde hon sej igenom. hon skulle med mig.. min fina tjej.
Efter att pussat henne hejdå, och inset att dem skulle ta väl hand om henne började färden hem, med en tom lastbil.. där var ingen häst i, inte min häst längre. Jag bröt ihop i bilen hem, grät och sa att snälla väck mig. Som tur väl hade jag Belinda med mig ner, hade jag inte haft det hade jag nog inte klarat av det så pass bra.. Eller klarar jag det bra? Tårarna rinner fortfarande.
Hur kommer man över att åka ifrån sin allra bästa vän? Och lämna henne hos någon annan? Hur kommer man över att man övergav sin bästa vän? Jag vet om att hon har det bra. Hon blir ompysslad och älskad.
Min fina prinsessa, jag kommer alltid älska och minnas alla galenskaper vi gjort ihop, alla mysiga stunder, alla skratt. allt vi delat. <3
Där kommer inte finnas någon som kan ta din plats i mitt hjärta. kommer inte älska någon häst som dej, du var den bästa och kommer alltid vara. I mina ögon är du alltid "min" häst.
tack för allt du gav mig, nu är det dags att du gör en annan tös lycklig, och det vet jag att du kommer göra.
Men jag saknar dig så det gör ont, min tjej. tårarna rinner, saknaden växer, paniken växer, men det lägger väl sig, eller hur?
Hon tveckade när hon skulle gå i lastbilen men när hon såg att jag kunde gå in utan något hände, var det okej.
Sen började den långa färden, det var okej i början, jag intalade mig själv hela tiden att hon skulle med hem igen.. Men desto närmare vi kom Malmö desto mer steg paniken, rädslan.
Belinda tog ut henne från transporten först började hon äta gräs men sen började hon gå runder och bli stirrig, när jag tog henne var hon cool lugn igen. åt lite sen gick vi in i stallet, hon tveckade men jag sa att det var okej så följde hon tveksamt med mig in. Hon yrade runt i boxen så fort jag gick ut. Vi gick ut och pratade men sen när vi sa att vi skulle köra kom den rediga paniken, jag skulle åka hem utan henne.. jag skulle lämna henne här.. Att säga hejdå, var det värsta, Dimma tog mulen på kinden och försökte tårka tårarna men dem bara fortsatte, hon ville ut, när jag skulle gå trängde hon sej igenom. hon skulle med mig.. min fina tjej.
Efter att pussat henne hejdå, och inset att dem skulle ta väl hand om henne började färden hem, med en tom lastbil.. där var ingen häst i, inte min häst längre. Jag bröt ihop i bilen hem, grät och sa att snälla väck mig. Som tur väl hade jag Belinda med mig ner, hade jag inte haft det hade jag nog inte klarat av det så pass bra.. Eller klarar jag det bra? Tårarna rinner fortfarande.
Hur kommer man över att åka ifrån sin allra bästa vän? Och lämna henne hos någon annan? Hur kommer man över att man övergav sin bästa vän? Jag vet om att hon har det bra. Hon blir ompysslad och älskad.
Min fina prinsessa, jag kommer alltid älska och minnas alla galenskaper vi gjort ihop, alla mysiga stunder, alla skratt. allt vi delat. <3
Där kommer inte finnas någon som kan ta din plats i mitt hjärta. kommer inte älska någon häst som dej, du var den bästa och kommer alltid vara. I mina ögon är du alltid "min" häst.
tack för allt du gav mig, nu är det dags att du gör en annan tös lycklig, och det vet jag att du kommer göra.
Men jag saknar dig så det gör ont, min tjej. tårarna rinner, saknaden växer, paniken växer, men det lägger väl sig, eller hur?