13:09:08
den 9 april 23.40
Tog mitt liv en helt annan vändning, då själv fick känna på hur det kändes att ta ett beslut som var det absolut svåraste, smärtsamaste men ändå samtidigt det allra bästa beslutet. Då min lilla pojke varit slö på eftermiddagen (vanligt att han är trött på eftermiddagen men piggnar alltid till på kvällen) men den dagen gjorde han inte det, då vi varit iväg hela kvällen så såg vi att han bara låg även när vi kom hem så tog han i min famn och han tryckte sig in emot mig. vi ringde veterniär men då klockan var över 9 på kvällen så hade specialisterna på smådjur åkt hem, men vi tyckte ändå det var bättre att åka in. Jag höll han i min famn hela bilresan och viskade lugnt till han att du kommer snart hem igen gubben, dem ska bara hjälpa dig.
Men jag hade så fel, han blev bara sämre och sämre, och veterinären gav oss 3 alternativ och när jag såg hur han blev sämre så äckligt fort, tog jag beslutet efter att ha frågat veterinärer hur stor hans chans var att ens överleva natten, när hon sa att den var inte alls stor, insåg jag att jag måste vara grymt stark nu och låta han gå, för det hade inte varit rätt för honom. Nu dog han i vår famn, och veterinären var helt underbar! åh kunde inte fått någon bättre.
Men fy fan den natten var den hemskaste natten i hela mitt liv.. Att ta ett sånt beslut, usch.. Men han var 10 år min lilla pojke, och det var hans tid nu. men efter 8-9 år ihop krossar det ens hjärta. Min fina fina pojke. nu sover du gott, du slipper smärta och du dog i min famn. Men jag saknar dig ändå..
det finns ingen som man kan prata med när man äter, eller som busar med trixie eller jävlas med henne så som bara du kunde göra. Saknar dig så otroligt mycket. Du fattas här. det är så äckligt tomt.
men jag antar att jag vänjer mig vid tomrummet.
du har det bra nu iaf och det är det enda viktiga. <3
sov så gott min älskling. <3
Men jag hade så fel, han blev bara sämre och sämre, och veterinären gav oss 3 alternativ och när jag såg hur han blev sämre så äckligt fort, tog jag beslutet efter att ha frågat veterinärer hur stor hans chans var att ens överleva natten, när hon sa att den var inte alls stor, insåg jag att jag måste vara grymt stark nu och låta han gå, för det hade inte varit rätt för honom. Nu dog han i vår famn, och veterinären var helt underbar! åh kunde inte fått någon bättre.
Men fy fan den natten var den hemskaste natten i hela mitt liv.. Att ta ett sånt beslut, usch.. Men han var 10 år min lilla pojke, och det var hans tid nu. men efter 8-9 år ihop krossar det ens hjärta. Min fina fina pojke. nu sover du gott, du slipper smärta och du dog i min famn. Men jag saknar dig ändå..
det finns ingen som man kan prata med när man äter, eller som busar med trixie eller jävlas med henne så som bara du kunde göra. Saknar dig så otroligt mycket. Du fattas här. det är så äckligt tomt.
men jag antar att jag vänjer mig vid tomrummet.
du har det bra nu iaf och det är det enda viktiga. <3
sov så gott min älskling. <3