20:12:00
När ska skiten bli bra igen?
den 17 april, tog mitt liv en annan vändning.. ingen visste eller vet vad som direkt hände med min kropp, varför jag inte hade någon känsel i mitt vänster ben osv.
läkaren sa att det kunde ta månader innan mitt knä blev riktigt bra, fine tänkte.. jag är på benen fullt om någon månad.. men ikke..
det har gått 5 månader snart.. här står jag ska in på ny röntgen för ryggen, ska in till knä specialisten igen nästa vecka..
fine att jag har ont, men såhär ont borde inte göra 5 månader efter..
men det är kanske som min sjukgymnast och läkare säger, jag måste själv inse vilket traoma jag var jag med.
jag måste själv accpetera att jag inte är så som jag brukar men kommit långt..
men denna ständiga smärta som inte ger, trycker "bakom" brösten i ryggen, att vissa dagar inte ens kunna sätta på sig strumporna själv, eller duscha själv.. hur kul är det såhär lång tid efter? 18 år gammal..
det värsta är att folket runt om har ingen förstålse, dem bryr sig inte, dem förstår inte vad man går igenom när man är med om en sån sak.. det är tragiskt men tyvärr verkligheten... :(
får hoppas dem hittar något på röntgen denna gången så dem kan göra något åt smärtan på riktigt..
annars är det bara att bara bita ihop och blunda för smärtan...
peace and love.
Kommer sen glömma känslan, att ligga i det där rummet, inte få röra mig, inte få gå på toa, inte kunna vända mig om för att se min brors vackra leende, utan bara ligga och kolla rakt upp, och känna hur smärtan, paniken och rädslan bara blir värre och värre.. att inte känna hur dem tar på min vänster ben... att inte känna någonting.. Panik och rädsla för att vara fastbunden... den känslan kommer sent raderas från min näthinna...