09:14:00
Inte som jag tänkt mig..
När jag kollar tillbaka och inser att tiden bara rusat iväg.. Ibland känns som om att det var igår jag stod på flaket och var så otroligt jävla lycklig för att jag aldrig mer behövde gå tillbaka till helvetet.. Men ibland känns det som om det var 10 år sedan..
jag hade mitt mål efter studenten, hur jag skulle tillbringa min sommar osv, men livet tog en helt annan vändning.. Här står jag än idag med ovisshet, förtvivlan, rädsla och utan jobb samt med dålig mage.. det var inte såhär jag ville spendera min första sommar efter studenten, inte såhär jag ville må, 19 år gammal..
Men jag försöker hela tiden resa mig upp, försöker göra saker men hur lätt är det med en mage som inte tillåter en ha roligt?
jag har alltid haft problem med min mage, men såna här problem, ALDRIG..
Jag är så otroligt tacksam för min fina föräldrar, bror, hund, få vänner, vissa delar av släkten men framförallt otroligt tacksam över min fina och underbara pojkvän, som alltid finns där och står bakom mig i vått och tort! det är det jag alltid önskat mig, någon som finns där för mig och någon som jag kan finnas för, man ger och tar helt enkelt är med i varandras med och motgångar. <3
Jag älskar er mer än någonting annat! och jag älskar er Dimma och tiger också, föralltid kommer aldrig glömma allting ni gav mig. <3
Men det allra värsta i denna vändan är jag känner mig så fruktansvärt ensam vissa perioder, trots att jag har all värme och kärlek runt mig. det är läskigt..
Dock är jag stolt över mig själv, för trots alla motgångar jag haft, så står jag än idag upp! jag tar mig upp nästan varje morgon och möter dagen på bästa sätt, ibland går det riktigt bra och ibland går det rätt åt helvete..
Men jag ger ALDRIG upp.. Jag fortsätter framåt, hur jobbigt det än är..
Peace and love.
jag hade mitt mål efter studenten, hur jag skulle tillbringa min sommar osv, men livet tog en helt annan vändning.. Här står jag än idag med ovisshet, förtvivlan, rädsla och utan jobb samt med dålig mage.. det var inte såhär jag ville spendera min första sommar efter studenten, inte såhär jag ville må, 19 år gammal..
Men jag försöker hela tiden resa mig upp, försöker göra saker men hur lätt är det med en mage som inte tillåter en ha roligt?
jag har alltid haft problem med min mage, men såna här problem, ALDRIG..
Jag är så otroligt tacksam för min fina föräldrar, bror, hund, få vänner, vissa delar av släkten men framförallt otroligt tacksam över min fina och underbara pojkvän, som alltid finns där och står bakom mig i vått och tort! det är det jag alltid önskat mig, någon som finns där för mig och någon som jag kan finnas för, man ger och tar helt enkelt är med i varandras med och motgångar. <3
Jag älskar er mer än någonting annat! och jag älskar er Dimma och tiger också, föralltid kommer aldrig glömma allting ni gav mig. <3
Men det allra värsta i denna vändan är jag känner mig så fruktansvärt ensam vissa perioder, trots att jag har all värme och kärlek runt mig. det är läskigt..
Dock är jag stolt över mig själv, för trots alla motgångar jag haft, så står jag än idag upp! jag tar mig upp nästan varje morgon och möter dagen på bästa sätt, ibland går det riktigt bra och ibland går det rätt åt helvete..
Men jag ger ALDRIG upp.. Jag fortsätter framåt, hur jobbigt det än är..
Peace and love.